Men det var ju bara en örfil och jag älskar honom

Marie-Christine Olsson om kvinnomisshandel

Vi närmar oss jul och nyårsfirande. Helger som för de allra flesta är något som fyller oss med närvaro, värme, vänner, familj och kärlek. Men jag kan inte låta bli att tänka på att just denna tid är ett rent helvete för vissa. Jag tänker på misshandel av kvinnor.

Varje år anmäls över 20.000 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige. Men till detta ska vi lägga att mörkertalet är stort. I över 80% av fallen är misshandeln begådd av någon som känner kvinnan. I en undersökning för några år sedan visade det sig att 46%, med andra ord nästan hälften, av kvinnor i åldern 18-65 år, att de hade utsatts för våld av någon man efter sin 15-årsdag.

Den som misshandlar eller blir misshandlad ser oftast ut som du och jag. Ja det kan vara en granne eller nära vän. Som utomstående ser man inte alltid tecken, vi vet inte hur vi ska tolka det vi ser, eller vi vill helt enkelt inte se. "Han som är så trevlig och hon som är så framåt kan väl inte bli slagen", tänker vi. Frågorna hopar sig - Varför stannar hon kvar? Var finns hjälpen? Varför slår han? Vad gör samhället?

Samtal jag har i BRIS som handlar om misshandel är en flicka/ung kvinna som har en pojkvän sedan en tid tillbaka. Kanske har en del svartsjukedraman hunnit utspela sig. Ganska oskyldiga så här långt. Mönstret att vilja kontrollera har dock börjat smyga sig på.

Sedan där på festen, eller i första bråket så kommer örfilen eller slaget.

I samtalet med BRIS finns ofta väldigt blandade känslor. De är ofta arga, ledsna, besvikna, förtvivlade, förvirrade, osäkra....ja hela spektrat.

I detta så är ofta den som har givit örfilen eller slaget väldigt ångerfull efteråt. Här kommer förvirringen ofta in, för hon tycker mycket om honom eller älskar honom. När han sedan visar att han ångrar sig och inte vet vad som flög i honom så vill hon gärna förlåta honom och fortsätta.
Därefter går en tid och så återkommer samtalet igen. Denna gång inte kanske inte efter andra tillfället utan då har det skett flera gånger och mönstret har börjat ta form. En viss känsla av skam har slagit rot i henne, eftersom hon någonstans skäms för att berätta för sina vänner. Detta är ett så vanligt scenario.

Men vilket budskap behöver vi då försöka förmedla starkt, så att vi kan få de drabbade att komma undan innan det går över styr?

För snart ett år sedan kom jag i kontakt med en kvinna här på NetCoach som är en av de som har drabbats av detta. Hennes historia berör oerhört och de pris hon fick betala är bortom all kärlek och respekt. Hon har idag skrivit flera böcker. Hon är verksam med att hjälpa ungdomar och kvinnor som har drabbats. Där gör hon ett otroligt arbete och hjälper många med att få hjälp och stöd innan det gått för långt.

Jag har bett henne vara gästbloggare här på NetCoach för att svara på en del frågor om just kvinnomisshandel. Hon kommer även att besvara eventuella kommentarer på blogginlägget.

Jag vill därmed hälsa Marie-Christine Olsson varmt välkommen till NetCoach och vill samtidigt tacka henne för att hon vill ställa upp och gästblogga.

Marie jag vet att du har kontakt med många unga kvinnor idag som har blivit utsatta första gången för misshandel. Berätta lite hur ser situationerna ofta ut?
(Marie)
De frågar om det är sant, om det ska vara så i ett förhållande.
Oftast känner man det i magkänslan att det är fel. De frågar hur man
ska ta sig ur det. På denna fråga svarar jag att man ska gå och lämna relationen på en gång helst. Men oftast måste det beslutet mogna fram. Då de är osäkra så berättar jag om min egen historia och vad jag har varit med om, då tvekar de inte längre utan tar ofta till sig det och tar beslutet att lämna - att gå!

Hur reagerade de vid första tillfället? Vilka tankar och känslor kände de?
(Marie)
Den vanliga reaktionen är att det bara var denna gången och att det inte kommer att hända igen. Ofta är de så chockade, de har svårt att ta till sig att det är sant. Tankar går ofta, jag älskar honom ändå, det var bara denna gång han gjorde det.

Vilka reaktioner möttes de av när de tog mod att berätta vad som hade hänt dem? Blev de trodda på en gång?
(Marie)
En tjej sa så här till mig vid ett tillfälle;
-Jag har en kompis som blir misshandlad, de skedde hemma hos mig. Har du ett visitkort som jag kan ge henne?
Jag gav henne mitt visitkort och sa varsågod. Efter ett tag så visade det sig att det handlade om henne själv. Det räckte med att hon såg hur mitt liv påverkats av misshandel, så beslutade hon att lämna honom.
Jag förstod direkt att det var henne det handlade om, men hon förstod aldrig att jag visste. Jag fick den känslan direkt.
En annan tjej ringde från en båt. Jag bara pratade länge och lugnande med henne. Hon förstod inte hur jag kunde bry mig så mycket. Hon hade aldrig varit med om det. En röst i natten för henne, hon visste inte om hon skulle vara kvar eller inte. Efter att vi pratat och jag fått förklara för henne, så tog hon beslutet att gå.

På vilket sätt har du kunnat hjälpa dem? På vilket sätt kan vi i omgivningen hjälpa till?
(Marie)
Mitt sätt att stötta är att berätta min berättelse och att visa min hemsida http://kvinnomisshandell.blogg.se/
Den är tio år i år. De brukar tänka efter när de ser de bilderna och tar beslutet att lämna.
Omgivningen ska vara vaken och inte rädd för att hjälpa till. Märker de något så ska de ta tag i det och ringa polis med en gång. Man kan vara anonym i detta läge.

Vad är det absolut viktigaste anser du Marie att göra om du har blivit misshandlad första gången?
(Marie)
ATT MAN ANMÄLER DET OCH GÅR IFRÅN OCH INTE GÅR TILLBAKA!

Var någonstans kan man söka hjälp? Hur snabbt går den att få?
(Marie)
Kvinnojour, polis, socialjour, tuvaforum, fagelfenix.org, kvinnomisshandell.blogg.se för att nämna några.
Jag önskar det fanns fler behandlingshem. Det tar lång tid att komma tillbaka, det kan ta år.

Om du blickar tillbaka Marie till din egen historia. Hade du trott att du skulle bli drabbad innan de hände dig?
(Marie)
NEJ!

Vilka tankar bar du på och vad var det som gjorde att du inte kom loss från relationen med mannen som misshandlade dig svårt?

(Marie)
Jag var så svag. Jag blev hjärntvättad. Trodde att jag hade fel, jag saknade vänner och hade inga föräldrar. Kvinnojour fanns, men inte tillräckligt med personal. Som behövs oerhört, man behöver få stöttning på en gång.

Ifall du skulle ge ett råd till dig själva när du befann dig i relationen med den man som misshandlade dig svårt, vad skulle du sagt till dig själv då?
(Marie)
ATT JAG SKULLE STUCKIT OCH INTE GÅTT TILLBAKA!

Hur ser ditt liv ut idag Marie? På vilket sätt har misshandeln påverkat dig?
(Marie)
Jag fick en stroke, kärlsjukdom, reumatism och lätt epilepsi på grund av skadorna från misshandeln. Det är nu 17 året jag inte kan gå ut själv. Jag kommer ut 10 timmar i veckan med hjälp av min ledsagare.
Jag orkar vara uppe tre timmar i taget, sen vila. Så får jag göra genom hela dagen. Mitt liv är idag väldigt begränsat. Kan inte göra som jag gjorde
innan, då jag oftast var i full gång från morgon till kväll, bla som dansare. Numer har jag disk, städ och tvätthjälp. De bär mina matkassar.
Allt sådant jag klarade av själv innan misshandeln. Allt pga en destruktiv relation i några år som jag inte förmådde ta mig ur.

Vad har hänt med mannen som misshandlade dig?
(Marie)
Han fick fyra månaders fängelse. Han bor på behandlingshem idag.
Jag får bara 10 timmar/veckan har bett om mer i 16 år nu, men samhället anser sig inte ha råd med mer för mig.

Hur kan vi medmänniskor, föräldrar, vänner, politiker försöka påverka misshandeln mot kvinnor? Vad anser du är viktigt att göra för att på något sätt kunna få till en förändring?
(Marie)
Att det finns mer poliser ute. I England och Norge har polisen bland annat tillgång till fler övervakningskameror. Att vi som finns i omgivningen stöttar. Att socialen ska få mer kunskap. Att de som far illa ska bli trodda. Att de som drabbas får det de behöver och minst av allt inte bli tvingade att hämta sina saker där de blir misshandlade, något som andra måste göra.
Barnen far lika illa som mamman och de måste få möjlighet till samtal omgående, annars är det något som garanterat kommer upp till ytan längre fram i livet.

Det är oerhört viktigt att fokus i frågan om kvinnomisshandel även riktas mot de män som misshandlar. Hur ska vi på bästa sätt kunna påverka dessa män? Vad anser du samhället bör göra för att på bästa sätt fånga upp dessa män?
(Marie)
Att visa filmer hur kroppen blir skadad när man slår.
Hur den misshandlades liv får det med sina skador.

------------------------ O ---------------------------
Slutligen vill jag förmedla ett stort TACK Marie för att du delar dina tankar och erfarenheter! Det har ett stort värde, både det du gör här och för alla andra i din vardag.

Det är som vanligt fritt att kommentera alla inlägg här på NetCoach, självklart även gästbloggarnas inlägg. Eventuella kommentarer eller frågor till detta inlägg kommer Marie att besvara här på NetCoach. Marie går även att nå på hennes blogg mot kvinnomisshandel. Bloggen finner du på följande länk http://metrobloggen.se/futura

För att läsa tidigare skrivna inlägg och kommentarer eller för att skriva en kommentar och göra ett inlägg - klicka här eller på KOMMENTARER nedan.

/Lasse
SamtalsCoach på nätet
samtalscoach@panatet.se